1. Halten av olösliga partiklar i elektrolyten överstiger standarden. Ren, icke-oren, enhetlig och stabil elektrolyt är förutsättningen för att producera högkvalitativ elektronikkopparfolieI praktiken kommer vissa föroreningar oundvikligen att komma in i elektrolyten genom tillsats av råkoppar, spillfolie, vatten och syra, samt slitage och korrosion av själva utrustningen. Därför innehåller elektrolyten ofta metallföroreningar, joner, molekylgrupper, organiskt material, olösliga partiklar (såsom kiseldioxid, silikat, kol) och andra föroreningar. De flesta av dessa föroreningar har en negativ inverkan på kopparfoliens kvalitet. Föroreningarna bör kontrolleras så effektivt som möjligt inom ett rimligt koncentrationsområde.
2. Halten av kopparsyra i kopparlösningstanken är obalanserad. Halten av kopparsyra i kopparbadet är en viktig parameter för kopparlösning, vilket direkt påverkar lösningens stabilitet från källan. Generellt sett är förändringen av kopparhalten i kopparlösningstanken omvänt proportionell mot förändringen av syrahalten, det vill säga att ökningen av kopparhalten åtföljs av en minskning av syrahalten, och minskningen av kopparhalten åtföljs av en ökning av syrahalten. Ju högre kopparhalten är, desto lägre är syrahalten och desto tydligare är graderna.
3. Halten av kloridjoner i elektrolyten är för hög. Statistiska resultat visar att det finns ett visst samband mellan klorjonhalten och gradbildning. Ju högre kloridhalten är, desto tydligare gradbildning.
4. Kopparfoliens tjocklek. I praktiken gäller att ju tjockare den elektroniska kopparfolien är, desto tydligare blir graderna. Detta beror på att ju tjockare kopparavlagringen är, desto lättare är det att belägga kopparpulvret som adsorberats på katodvalsens yta.
5. Strömtäthet. Ju högre strömtätheten är, desto tydligare blir graderna. Detta beror på att ju högre strömtätheten är, desto mer kopparpulver absorberas på katodvalsens yta, och ju snabbare katodvalsens hastighet är, desto lättare beläggs kopparpulvret.
Publiceringstid: 14 juni 2022